Bild från annonsen

Säljaren hade redan i annonsen skrivit att kopplingen var dålig men att bilen var körbar. Det var helt sant men speciellt lättkörd var den inte. Kopplingen slirade och det gick inte att trampa ur riktigt så att byta växel var något man helst undvek. Kan säga att resan mellan Stockholm och Kungälv nog blev ett svårslaget rekord i få antal växlingar. Nu hade jag ju redan planerat in ett kopplingsbyte (priset på bilen var också anpassat till det) så då spelade det ju mindre roll om den var lite eller mycket dålig.

Kopplingsbyte gjordes i går. Jag hade god hjälp av en kompis samt att vi kunde använda smörjgropen på hans gård. Lite kul var dock att vi fick inledda med att plocka upp 9 st! paddor som hade etablerat bo där nere.



Kanske inte så konstigt att den gamla kopplingen fungerade dåligt!

Nu går den som en Volvo bör igen! Vi bytte givetvis även urtrampningslagret och plastbussningarna i växellänkaget. Den känns väldigt tajt och bra i växellägena men det skall den ju göra också med tanke på miltalet.
Lite bilder från idag.




Den här rostfläcken behöver åtgärdas. Men förutom den och att nedre kanten på förardörren är smårostig så har jag inte hittat något mer på karossen.

Finns tyvärr två islagsmärken på taket. Förmodligen har någon tappat något här. Svårt att göra så mycket åt.

Däcken kan säkert var de ursprungliga! Utslitna är de i alla fall.

Dekalen från återförsäljaren sitter kvar i bakrutan. Synd att ta bort, speciellt när den verkar helt opåverkad av sol och slitage.

Bilen i solen...




Beige inredning som ser helt ny ut. Jag är egentligen väldigt sugen på skinn. Samtidigt känns det synd att byta ut den när den är så osliten. Det finns faktiskt till och med nybilslukt kvar. Kartfacken är dock som vanligt spräckta så där får vi försöka hitta bättre.






80-tals registreringsskyltar både bak och fram. Tyvärr inte i nyskick precis. Får se om det går att fixa dem på något sätt. För de nya registreringsskyltarna med EU-märke står ganska långt ner på min önskelista.

Motorn innan tvätt.

Lite bättre även om det kan och skall bli ännu bättre.

Instrumenten.

Bokföringen är tämligen komplett. Alla besiktningsprotokoll sedan 1997 finns kvar och därtill ett antal verkstadskvitton. Av det har jag bland annat fått veta att stötdämparna fram är ganska nya och likaså avgassystemet och vattenpumpen. Samt att oljebyten och service verkar ha skötts efter konstens alla regler. Det verkar vara en typisk pensionärsbil av tidigare ägares namn att döma. Lite kul är dock att det finns en notering om att kopplingen var dålig redan 2005 och då hade bilen bara gått runt 3000 mil!

Tanken är trots miltalet och skicket att den skall användas till vardags. Nu blir det ju absolut ingen slit- och slängbil utan tanken är att arbeta förebyggande med service och reparationer så att den hålls i gott skick. Annars blir det ju tyvärr ofta att man väntar tills saker pajar när det handlar om gamla bilar.
Lite tillbehör och utrustning kommer det allt att bli. Utrustningsnivån är otroligt påver, det enda som finns är dragkrok och motorvärmare. Eftersom det det är en GL -86 saknar den såväl nackskydd i baksätet som högt placerat bromsljus.
Utvändigt kommer det bli några andra fälgar samt spoiler på bakluckan (de vanliga 740-vingen). Sedan får utrustningslistan fyllas på allteftersom.