Svenska 200 klubben

Jag har ju länge kört min 244 GL -87 men under det senaste året har jag börjat inse att det nog inte går att hålla den rullande så mycket längre till om man inte vill göra en renovering a la grande. Eftersom det är för mycket rost i bärande delar för att man ens vet var man skall börja har jag beslutat för att ge upp och istället börjat spana efter något annat. Har länge vart sugen på att prova 7/900-serien så när det här exemplaret dök upp tog jag tåget till Stockholm och tittade. Det är då en guldfärgad 740 GL från 1986 med B230A-motor och endast 4200 mil på mätaren. Bilen var fin men kopplingen var dålig och en och annan skavank fanns väl. Men det viktigaste (karossen) var i jättebra skick. Jag höll mig faktisk kall och lyckades få ner priset lite (brukar vara urusel på att pruta annars).

Bild från annonsen


Säljaren hade redan i annonsen skrivit att kopplingen var dålig men att bilen var körbar. Det var helt sant men speciellt lättkörd var den inte. Kopplingen slirade och det gick inte att trampa ur riktigt så att byta växel var något man helst undvek. Kan säga att resan mellan Stockholm och Kungälv nog blev ett svårslaget rekord i få antal växlingar. Nu hade jag ju redan planerat in ett kopplingsbyte (priset på bilen var också anpassat till det) så då spelade det ju mindre roll om den var lite eller mycket dålig.



Kopplingsbyte gjordes i går. Jag hade god hjälp av en kompis samt att vi kunde använda smörjgropen på hans gård. Lite kul var dock att vi fick inledda med att plocka upp 9 st! paddor som hade etablerat bo där nere.






Kanske inte så konstigt att den gamla kopplingen fungerade dåligt!


Nu går den som en Volvo bör igen! Vi bytte givetvis även urtrampningslagret och plastbussningarna i växellänkaget. Den känns väldigt tajt och bra i växellägena men det skall den ju göra också med tanke på miltalet.

Lite bilder från idag.








Den här rostfläcken behöver åtgärdas. Men förutom den och att nedre kanten på förardörren är smårostig så har jag inte hittat något mer på karossen.


Finns tyvärr två islagsmärken på taket. Förmodligen har någon tappat något här. Svårt att göra så mycket åt.


Däcken kan säkert var de ursprungliga! Utslitna är de i alla fall.


Dekalen från återförsäljaren sitter kvar i bakrutan. Synd att ta bort, speciellt när den verkar helt opåverkad av sol och slitage.
Ernst Nilson

Bilen i solen...








Beige inredning som ser helt ny ut. Jag är egentligen väldigt sugen på skinn. Samtidigt känns det synd att byta ut den när den är så osliten. Det finns faktiskt till och med nybilslukt kvar. Kartfacken är dock som vanligt spräckta så där får vi försöka hitta bättre.












80-tals registreringsskyltar både bak och fram. Tyvärr inte i nyskick precis. Får se om det går att fixa dem på något sätt. För de nya registreringsskyltarna med EU-märke står ganska långt ner på min önskelista.


Motorn innan tvätt.


Lite bättre även om det kan och skall bli ännu bättre.


Instrumenten.


Bokföringen är tämligen komplett. Alla besiktningsprotokoll sedan 1997 finns kvar och därtill ett antal verkstadskvitton. Av det har jag bland annat fått veta att stötdämparna fram är ganska nya och likaså avgassystemet och vattenpumpen. Samt att oljebyten och service verkar ha skötts efter konstens alla regler. Det verkar vara en typisk pensionärsbil av tidigare ägares namn att döma. Lite kul är dock att det finns en notering om att kopplingen var dålig redan 2005 och då hade bilen bara gått runt 3000 mil!


Tanken är trots miltalet och skicket att den skall användas till vardags. Nu blir det ju absolut ingen slit- och slängbil utan tanken är att arbeta förebyggande med service och reparationer så att den hålls i gott skick. Annars blir det ju tyvärr ofta att man väntar tills saker pajar när det handlar om gamla bilar.

Lite tillbehör och utrustning kommer det allt att bli. Utrustningsnivån är otroligt påver, det enda som finns är dragkrok och motorvärmare. Eftersom det det är en GL -86 saknar den såväl nackskydd i baksätet som högt placerat bromsljus.

Utvändigt kommer det bli några andra fälgar samt spoiler på bakluckan (de vanliga 740-vingen). Sedan får utrustningslistan fyllas på allteftersom.

Trevligt åk, färgen är riktigt fin tycker jag. Nästan ny bil ju med det låga miltalet. Känns den pigg när den gått så lite?

Hade ni växellådslyft eller man orkar lyfta upp lådan utan?

Vad händer med din gråe 87:a ,reservdelar eller?

Den känns faktiskt lite som en ny bil att köra. Inget glapp eller knirrande någonstans utan den går väldigt fint. Sedan är väl inte B230A-motorn någon raket direkt så på det sättet så är väl min grå 87:a kanske piggare. Men det är ändå bekvämare i motorvägsfart i 740:n då ljudnivån är lägre.

Vi var två man och hade som sagt tillgång till smörjgrop. Ingen växellådslyft men det är inget problem att lyfta ner en M47-låda om man är två som är normalstarka. Nu är väl visserligen 740-lådorna lite lättare eftersom huset är i aluminium istället för järn som på 240. Vet inte hur stor skillnad det gör.

87:an blir reservdelar ja. Vissa delar kan jag ha nytta av till 78:an, andra hamnar i bra-att-ha-lådan. Det är knappast sista 240 det här så det kommer nog till användning en dag.

Grattis! Kul med en tidig 740, de är ju snart veteran!
Dreglade lite över den där på Blocket och reagerade just på det låga miltalet - och redan förbrukad koppling...
Pensionärskörd känns troligt, och antagligen ett fynd till det priset också.

Grymt fin bil i vilket fall som helst! Skavankerna som finns känns inte så svåra att åtgärda.
Ovanligt att se ett innertak som inte hänger ner i halva bilen, och t.o.m. att den lilla gröna lampan som indikerar att ljuset är på fortfarande lyser.
Fungerande tankmätare med för övrigt, men att bilen knappt ens är inkörd förklarar kanske en del.

Synd att du ska skrota din -87:a, men rost är inget kul när det börjar gå för långt... Jag är ev. intresserad av dörrar, huv och framskärmar om de är fräschare än på min silvriga -89:a. Den enda plåt som är fin på den är trots allt bakluckan.

Jag såg att du lade upp ett litet inlägg här på forumet. Jag åkte på semester när annonsen kom fram och tänkte att om den finns kvar när jag kommer hem så skall jag slå till. Och det gjorde den ju

På sätt och vis känns det lite sjukt att den är veteran om två år för när man kör den känns den ganska modern. 700-serien är ett kliv framåt jämfört med 200-serien på den punkten med bättre ljudkomfort och lite stabilare betéende på vägen. Fast 240 är roligare på småvägar.

På sätt och vis tråkigt att skrota 87:an ja, eftersom det är min första bil men den har gjort sitt. Det finns en hel del rost på svårlagade ställen som jag inte känner att jag har tid och kompetens nog för att laga. Tyvärr är det nog inte mycket plåt som är något att ha. Huven är rostig i framkant och dessutom böjd. Bakdörrarna är absolut inget att ha. Höger framdörr är lite bättre och vänster framdörr är ganska okej men det finns lite rost i främre hörnet. Kan fixa bilder men förvänta dig inte för mycket.

Herregud den ser ju tokfin ut!
Härligt att innertaket sitter uppe och inte hänger ner.
Stort grattis till pärlan

Tackar! Jag är faktiskt väldigt nöjd med bilen än så länge även om jag inte kört så mycket än. Så länge 240:n rullar och är besiktigad så är det lika bra att krama ur de sista milen ur den.

Frågan är ju varför mitt innertak har klarat sig. Visst, bilen har gått få mil men det borde ju egentligen inte ha med saken att göra. Och vad skall man göra för att se till att det inte börjar hänga?

Mycket fin bil!
Angående innertaket så tror jag att de är viktigt att inte låta bilen stå för mycket i solen

Riktigt trevlig, säg till när du vill ha en USA front till den så plockar jag ihop en till dig.
Kommer en container i höst från USA med några 740 USA frontar..

rasmuss skrev:Riktigt trevlig, säg till när du vill ha en USA front till den så plockar jag ihop en till dig.
Kommer en container i höst från USA med några 740 USA frontar..

USA-front till 740 är ju svårare att få tag på här hemma än den till 240. Dock så har jag egentligen inga planer på USA-front för denna. Eftersom den trots allt skall få tjänstgöra som vardagsbil så väger nog egenskaper som bra ljus, strålkastartorkare och riktiga varselljus över till Europa-frontens fördel. Men man får tacka för erbjudandet!

volvobossen skrev:Mycket fin bil!
Angående innertaket så tror jag att de är viktigt att inte låta bilen stå för mycket i solen

Så kanske det är. Tyvärr är det ju ofta svårt att undvika, speciellt den här sommaren var ju inget bra ur den synvinkeln.

Riktig pärla till 740

Uppdatering. Det har hänt lite med bilen, både positivt och negativt (jag kommer till det).

Först fick jag tag på en beige skinninredning. På sätt och vis var det kanske lite synd att byta ut den fina originalklädseln men guldmetallic-lack och beige helskinn är för mig den ultimata lack/klädselkombinationen så det fick bli så. Skinnet är i bra skick men var rätt smutsigt så efter omfattande och oerhört tidskrävande tvätt monterades den i bilen.






Wood-line i dörrarna. Det är faktiskt riktigt virke, inte plast! (Kartfacken skall bytas, har fått tag på hela)


Kromad grill blev det också.








Detta var ju bilens egentligen enda synliga rostfläck. Så det blev en rejäl slipning. Det hade varit bättre om föregående ägare gjord detta tidigare för det var väl kanske lite mer än bara ytrost men det går att ordna det med.


Efter lackering.


Jag har påbörjat montering av plastinnerskärmar från Volvo 940 i alla hjulhusen. Det finns faktiskt inte ens fram på 740 vilket ju är ett steg bakåt jämfört med 240. Jag passade även på att komplettera rostskyddet i hjulhusen, framförallt i skarvarna och där plastinnerskärmen inte täcker.


Även stänkskydd monterades. Både fram och bak.




Bilen är dock väldigt fin undertill. Klart att det finns någon liten fläck men mestadels ser det ut som på bilderna nedan. Så nu kommer det helt och hållet an på mig själv att hålla den så.




Jag har försökt att snygga upp maskinrummet så mycket som möjligt.




Nu till det mindre roliga...
Förra måndagen blev jag kontaktat av polisen i Göteborg som meddelade att en kvinna ringt in och anmält att min bil stod på en parkeringsplats vid Tuve kyrka med sönderslagen ruta. Jag hade parkerat den i Kungälv (c:a en och en halv mil därifrån) kvällen innan och sedan tagit cykeln till jobbet så jag hade ingen aning om att den var borta. Jag rykte genast ut med 240:n och fasade över vad jag skulle mötas av. Kanske ett sönderkrockat vrak?

Verkade rätt okej trots allt...






Det första jag konsterade var att bilen var helt utan plåtskador. Tack och pris för det! Det är en klassisk bilstöld, de har slagit sönder lilla sidorutan bak och sedan knäckt rattlåset. De har behövt ett fortskaffningsmedel helt enkelt. Ingenting är förstört för skojs skull alla kablar under instrumentbrädan är oklippta, de har varit väldigt rationella och pajat saker som behövts för att stjäla bilen och grejer i den men inget mer. Det som tyvärr är det tråkigaste är att mitt skinnbaksäte är förstört. De har misslyckats med att bryta sig in i bagageutrymmet och då försökt ta sig in inifrån bilen, något som misslyckats. Men skinnet är som sagt förstört och det är inte helt lätt att få tag i ett nytt.


Bara att ta nya tag och tänka att det kunde varit värre. Förutom sätet så är de allra flesta grejer lätta att återställa. Rutan är redan bytt och nya lås och tändningslås införskaffade som skall monteras snarast. Däcken var totalslut så den förslusten är försumbar. Jag tror att de helt enkelt har haft otur och drabbats av punktering på de svingamla däcken bilen var skodd med.

Fan så trist, passade ju kanon den där skinninredningen. Tur iaf att den inte blev totalt sönderkörd.

Fan va trist på en sådan fin bil....

Visst är det trist och dessutom en massa onödigt arbete.

Idag monterades nytt tändningslås och jag återställde instrumentpanelen. Det blev bra men bilen vill inte starta efter detta. Startmotorn går runt men motorn tänder inte. Soppa får den men det är ingen gnista på tändstiften. Visserligen ser varken fördelarlock, rotor eller tändkablar speciellt fräscha ut (antagligen är de aldrig utbytta) men det verkar underligt att motorn plötsligt vägrar tända på grund av det när den gick innan. Det är ju en B230A-motor, det är ju inte så många komponenter i tändningen som kan krångla precis. Jag skall försöka mäta upp tändspolen i morgon men i övrigt är jag mottaglig för tips och idéer. Kan det ha blivit något fel vid monteringen av tändningslås? Inga kablar var klippta eller skadade.

Fan så trist

När det finns så många slut 740is överallt ska såklart en fin lågmilare bli utsatt. tur den klarat sig hyfsat synd som fan på baksätet. Tur dock att inte den var total kvaddad.

Hur har det gått annars med bilen, funkar den som den ska igen?

Fy f*n va förbanad man blir! Att man inte får ha något ifred
Är själv drabbad nyligen, så är väl medveten om att det händer dagligen och alla kan drabbas!

Fin bil för övrigt!

Med vänlig hälsning Daniel

God jul och gott nytt år!

Här var det längesedan man uppdaterade något. Jag får göra det rejält nu i stället.

Sviterna efter stölden är nu så gott som läkta. Det trasiga baksätet är dock fortfarande trasigt så om någon känner till något skinnbaksäte till 740 som ligger och skräpar i någon källare så får ni gärna säga till. Att ett av däcken blev skrot gjorde inte så mycket, de var lika gamla som bilen och helt utslitna. Nya däck på ett par bra begagnade Gemini-fälgar inlöptes istället. Visserligen har jag blivit mer och mer förtjust i de rostfria hjulsidorna men de kommer ju användas på vintern i alla fall.

Skicket var jättefint men tyvärr saknades Volvo-märket på två av dem.


Hela mitt bilinnehav. Samlade för sista gången.




Lite service. Detta rådde till viss del bot på ryckningarna men jag misstänker att förgasarmembranet kan behöva bytas också.


Ett paket oanvända tändstift låg redan i bagaget. Inköpta på BP i Östertälje.


Bensindriven motorvärmare av typen 091-B är monterad, dock har det väl inte riktigt gått så enkelt som jag trodde. Jag har fortfarande problem med att få fram soppa till den trots att soppapumpen är nästan ny och visar alla tecken på att fungera.




Rosten är ju minimal på den här bilen och underredet var väldigt fint. Dock började den 28 år gamla underredsmassan visa vissa tecken på att den började bli lite torr. Eftersom jag tänker satsa långsiktigt på den här bilen så kändes det som att en riktig rostskyddsbehandling skulle vara en bra investering. Det kostade en bra slant men jag tror det är värt det i slutändan. Så här blev det.




Innerskärmar i plast (från 940) och stänkskydd monterade i alla hjulhus.


Syftet med 740:n har ju hela tiden varit att ersätta min 244 -87 och i början av december gick så sista resan. Har ägt och kört 244:an sedan 2003 så lite vemodigt var det allt men samtidigt så hade jag sedan en tid tillbaka bestämt mig för att skrota den så inget underhåll har gjorts på länge och den började bli ganska risig (plus all rost också).


Tyvärr verkar det inte riktigt som motgångarna med 740:n vill ge med sig. En lördag innan jul så var jag påväg hem till Kungälv från Göteborg. I vänsterfilen på motorvägen bromsade framförvarande bilar plötsligt helt oväntat. Jag trodde jag hade läget under kontroll men insåg inte att de stod helt still och hade krockat med varandra. Jag försökte febrilt söka någon möjlighet att väja undan men alternativen var mitträcket eller att krocka med bilarna som susade förbi i högerfilen så det blev tyvärr bakdelen på en V70. Dock så körde ingen in i mig.

Tydligen började det med att en kvinna i en C30 fick någon form av problem med bilen i omkörningsfilen. Hon lyckades aldrig ta sig därifrån utan blev stående varpå en Mercedes körde in i den bilen. Nästkommande bil som var en kille i en V70 lyckades precis undvika kollison. Bil nummer fyra var alltså jag.


Jag klarade mig helt utan skador vilket man får vara glad för (även om jag var fly förbannad precis när det hade hänt). Det är svårt att bedömma vilken hastighet jag hade i själva krockögonblicket men gissningsvis hann jag få ned den ganska mycket för varken min bil eller V70 fick ju några jättebucklor.

Skärm och huv klarade sig helt utan minsta repa


Jag träffade dragkroken på V70:n.


Rambalken är skrynklig allra längst ut vid kofångarfästet. Dessutom är plåten bakom strålkastaren krokig.




Jag har varit i kontakt med en plåtverkstad som sysslar med krockskador och enligt dem verkar det inte vara något problem att reparera den. För säkerhets skull skall den mätas så inte den är sned. Jag har hittat en bra donator för frontdelarna så jag tror att detta skall bli bra till sist.

Häromdagen kom det ju lite snö så jag kunde inte låta bli att ta lite bilder från skogsvägarna hemmavid.


Så här ser den ut för närvarande. Inte vackert precis men det skall bli bättre.




Trevligt med lite riktig saltfri snö i hjulhusen